Hemma

Jag är äntligen hemma i Sverige. Jag har inte fått pengar från Neal än men hoppas att allt ska gå bra. Han ska sätta in pengar till mitt konto och det tar några dagar mellan bankerna.

Jag har varit i Uppsala och träffade Laila =), sedan Eskilstuna snabbt för att fixa med båten och träffa familj. Nu är jag på ett studentkalas nära Uppsala, och sedan hoppas jag få i båten så snabbt som möjligt. Det är grymt att vara tillbaka i Sverige, det är sommar, jag är ledig, jag har en båt, kan det bli bättre!? =)

Jag lägger upp lite bilder från England när jag får tillgång till min dator. Vi ses!

Snart hemma

Pa onsdag kommer jag hem. Men jag ar osaker pa betalning.. Neil heter Hassel i efternamn, det uttalas likadant som ordet hassle, vilket betyder strul/krangel. Jag overvagde faktiskt att ringa honom pga av den orsaken, sa jag ringde honom allra sist av olika farklippargang. Faktum ar att hans efternamn stammer in pa hans personlighet, det ar mycket strul. Jag kanner darfor att jag inte kan slappna av med betalningen forrns jag har pengarna i hand.

Imorrn kommer jag fa reda pa om jag far pengarna eller inte. Far jag dem inte sa vet jag faktiskt inte om jag nagonsin kommer att se roken av dem..

Hall tummarna for att jag far pengarna, be om ni tror pa Gud. Det skulle kannas forjakligt att jobba en hel manad och bli blast.

Vi hors

Nyheter

Har klippt far hela dagen idag. Inte bara denna dag, utan manga dagar nu. Idag hade vi talgiga far som vi kampade mycket med. Med talgiga menar jag att de nastan ar kladdiga, och det ar valdigt kravande att komma igenom ullen, man skar dem latt av den orsaken. I slutet av dagen var jag sa otroligt trott, och det ar inte den enda dagen..

Jag har dock blivit hardad. Jag klippte far over en vecka i streck, det har jag aldrig gjort forut. Sen fick jag en dag ledig eftersom vi hade strul med fordonet. Jag lar mig mycket, men denna farklipparsasong borjar lida mot sitt slut for mig. Jag har sagt att jag kommer resa hem, och har bokat biljetter hem den 2 juni. Det ar definitivt ratt beslut. Pa en manad har jag lart mig det jag kande att jag ville lara mig. Men jag vill hem, jag langtar hem. Jag vill vara tillsammans med Laila, jag vill traffa familj och vanner, jag vill sjosatta min bat och segla ute pa malaren!

Jag maste saga att farklippare ar nagot av det mest harda man overhuvudtaget kan jobba med.. Forsta gangen jag sag tva farklippare hos Jacke sa tankte jag att det ar det tuffaste jag nagonsin sett, och jag hade ratt.

Vi ses i Sverige snart!

Regn

Regnet smattrar pa husvagnens tak. Det blir med stor sannolikhet ingen farklippning idag. Eftersom vi klipper utomhus sa ar det inte sarskilt behagligt att klippa om det regnar, och sa halkar man pa golvet. Husvagnen ar kall varje morgon, for det finns inget element som varmer upp den. Vi har inga kokmojligheter heller, for spisen funkar inte. Och inget rinnande vatten. Och ingen fungerande toalett. Husvagnen bestar av tva sovrum, jag sover i ena och Brad i andra. Jessie sover pa golvet i koket. I toalettrummet har vi farklipparutrustning. Vi har toalett och dush i ett separat rum hos Neil.

Igar var vi lediga. Brad och Jessie blev aspackade och hoga. Manga farklippare dricker mycket och tar droger, dessa ar inget undantag. Jag tog det lungt for att spara mig for nasta dag. Kollade pa filmen Inglorious Basterds. Filmen var ok, men jag ar inget fan av Quentin Tarantino direkt.

Jaha, det blir visst jobb idag. Jag fick just reda pa att en bonde har torra far i en lada av Neil. Sa Brad har akt for att hamta Jessie nagonstans som fick ett ragg igar och sen ska vi klippa. Det ar bra, for jag vill ju tjana pengar. Ska jag vara arlig ar det inte direkt trevligt att vara har, jag ar ensam, jag har trakigt och jag jobbar hart.. Jag borjar faktiskt trottna pa detta kringflackande liv, att leva som en nomad utan nagra bekvamligheter, jag langtar hem. Det som driver mig ar att bli battre pa att klippa och att tjana pengar.

I England

Hej foljeslagare,

jag befinner mig i ett litet samhalle som heter Street i sydvastra England for tillfallet. Jag fick napp nar jag ringde farklippargang hos en snubbe som heter Neil Hassel. Jag har varit har sen den sista april och jobbat alla dagar forutom tva. Ena gangen var jag magsjuk och andra gangen idag. Ganget bestar av Neil som ar chefen och kommer harifran, sedan Brad fran Nya Zeeland, Jessie ocksa fran NZ och jag. Jessie kom for nagra dagar sen. De ar schyssta och det ar god stamning i husvagnen som vi bor i pa Neils tomt. Det har varit tufft, riktigt tufft. Faren ar daliga att klippa denna tidpunkt eftersom manga av dem har lamm, och ullen sitter som klistrad till skinnet. Det gor att man maste pusha handen hart for att komma igenom och gor man det i over atta timmar om dagen sa blir man trott. Overhuvudtaget kanner jag mig slut och trott hela tiden. Hardaste var nog nar jag var magsjuk, jag klippte halva dagen da, sen lade jag mig pa nagra ullsackar och somnade.

Igar klippte vi poll dorsets som ar ett typ av far som ar helt vansinnigt.. Varenda en sparkade i varenda position, och de ar sa starka att de sparkar ur sig. Igar ville jag mer eller mindre sluta hela tiden. Vi kom inte hem forns klockan tio pa kvallen och jag sade till Neil att jag drar hem till Sverige, poll dorset faren tog knacken pa mig och jag har langtat hem valdigt mycket. Framst saknar jag Laila hela tiden, men ocksa att vara hemma. Jag menar, jag hann knappt saga hej till familjen och vannerna innan jag stack efter att ha varit borta ett helt ar pa Nya Zeeland, och nu ar jag borta igen!

Neil tog det bra och tyckte att jag skulle sova pa saken och vara ledig nasta dag. Denna dag har jag alltsa tankt och jag har kommit fram till att jag ska stanna maj manad och nagra dagar in i juni. Dels vill jag lara mig att klippa battre och framforallt behover jag pengar. Jag har knappt kvar nagot, och aker jag redan sa kommer jag visserligen hem, men inget jobb att borja pa, saledes inga pengar..

Sa ser laget ut, det ar ett hart och tufft jobb jag har gett mig in pa, antagligen det tuffaste man kan jobba med i ett modernt samhalle. Men jag ska forsoka harda ut ett tag till, for det ar en otrolig erfarenhet. Efter detta kommer tror jag namligen att varenda jobb kommer kannas slappt.

Vi hors framledes

Hemma

Ja då var man äntligen hemma. För sex dagar sen landade jag och Laila. Vi var i Los Angeles i fem dagar och det var över förväntan. Det var varmt och skönt i Kalefornien och vi hängde mest på beachen. Men det var för kallt för att bada (för oss iaf). Vi lånade en lägenhet av en släkting till Laila som var precis bredvid UCLA (universitetet). Så vi kom snabbt ner till Santa Monica beach. Tänk, när jag och Laila reser så går det inte åt mycket pengar normalt sett. Vi fixar ställen att bo på som inte kostar, vi lagar enkel billig mat, och tar det billigaste ressättet, så LA kostade inte mycket och vi hade jättetrevligt tillsammans! =)

Att komma hem till Sverige känns väl en del som när jag kom hem från cykelresan. Allting är sig likt. Jag är glad att vara hemma, men jag byggde nog upp en längtan de sista veckorna som inte riktigt motsvarade förväntningarna. Det är nästan som om jag tagit en rast från ett jobb, det har blitt tid för att komma tillbaka, och där är man liksom, och fortsätter. Nu blev rasten ett år, men det känns inte så mycket längre än en fikarast nu.

Jag har bara varit tillbaka några dagar, men trots att jag borde softa ner så funderar jag en del över framtiden. Nu när jag är här är det som att verkligheten har hunnit ifatt mig.. Jag fick inte sommarjobb på Eskilstuna-Kuriren denna sommar. En annan kommer att fota som var vikarie förra sommaren. Egentligen känns det väl okej eftersom jag är bra sugen att klippa mer får, men det är aldrig kul att få nobben. Jag ska ringa till en fårklippare som klippt i Wales tidigare och hoppas att jag kan hitta ett gäng där som jag kan få jobb med. Sen vill jag starta ett eget företag, för det måste jag ha när jag klipper får i Sverige i framtiden. Och det företaget kan jag använda när jag tar frilansjobb som fotograf också. Så tanken är att sätta mig in i att starta ett företag, kanske gå nån starta eget kurs, och sen har jag en gammal grammatiktenta kvar att göra i spanskan som jag kuggade senast. Detta blir våren, och fårklippandet blir till sommaren.

Jag vill inte missa den svenska sommaren dock.. Så jag ska inte klippa för mycket i Storbritannien om jag får jobb där. Den svenska sommaren är helt enkelt för fin för att missas. Jag tittade till min segelbåt igår på varvet, vilken pärla! Jag fylldes verkligen av en längtan att sjösätta den, och hissa seglen, och ge mig ut på Mälaren.

För att avsluta detta inlägg ska jag försöka skriva vad denna resa gav mig. Vi var borta nästan ett år jag och Laila, varav tre veckor i Mexiko, fem dagar i Los Angeles, och resten i Nya Zeeland. Mexiko och Los Angeles var två semesterstopp, medan Nya Zeeland var själva grejen såklart. Målet innan jag reste var att lära mig att klippa får ordentligt. Alltså att kunna kontrollera dem, behärska mönstret m.m, och att komma upp till i alla fall 100 får på åtta timmar. Samt att gå fårklipparkurs och jobba med ett fårklippargäng.

Jag fixade alla målen. Jag jobbade som pressare i gäng, och de sista dagarna som klippare i gäng på Scotts gård samt Peters. Jag gick kursen med Laila och även en dag på en andra kurs. Jag lärde mig alltså mönstret och tekniken. Jag klarade till slut inte bara 100 får på åtta timmar, utan 200 på sju och en halv timme! Jag är både stolt och nöjd över resultatet.

Som alltid är det inte bara mig det handlar om, utan även alla som hjälpte mig att nå mina mål. Fårklipparen Micke Carlsson lärde mig grunderna i Sverige, och utan de förkunskaperna hade varken jag eller Laila kunnat tagit åt oss så mycket från första kursen. Så var det ju instruktören Norm som var grymt duktig på att lära ut på kursen. Både bonden Graham och fåraherden Snow som lät mig och Laila att klippa på gården under flera månader. Grahams släkting som var exfårklippare som lärde mig en del. Och sist men inte minst Scott och Ryan, de två bröderna som båda tidigare var fårklippare men nu bönder, på vars gård jag nådde 200. Speciellt Ryan lade ner en hel del tid att korrigera min klippstil.

Förstå hur mycket dessa människor betytt för mig, de engagerade sig helt frivilligt bara för att hjälpa mig (och Laila) att bli bättre fårklippare. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på detta, det finns en del goda och snälla människor i världen som man blir sammanförd med. Och så tackar jag Gud som varit med mig och Laila. Sedan jag var i Afrika på cykeln ändrade jag radikalt min livsåskådning, och från att vara ateist att tro på Gud igen. Det är något jag inte talat om mycket, men jag vill ändå nämna det, för jag känner att han har hjälpt och lett mig så mycket.

Sedan har jag och Laila har kommit varandra väldigt nära under resan. Man ser andra par som reser, och de två utgångarna jag sett att en sån här resa ger är antingen ett krashat förhållande eller ett starkare. Laila och jag har blivit mycket starkare tillsammans. Det är en häftig känsla, att ha någon så nära, som man upplever allt med och nu vet jag att vi kan klara av massor tillsammans. Och delad glädje är dubbel glädje, det stämmer.. Giftermålet är planerat sommaren 2011! =)

En annan sak är att Nya Zeeland verkligen är vackert. Så är det bara. Och en ytterligare sak är att jag har kört så mycket bil att jag blivit lite bekväm. Men nu är det cykel som gäller igen! (Även om jag lånar morbrors bil just nu hehe ;)

Alltså, jag är nöjd över denna resa. Man lär sig så mycket på resande fot, och man vidgar vyerna och mognar, växer. För varje dag går det två på en resenär var det någon som sa, det stämmer nog oftast.

Jag lägger in lite bilder framledes från NZ och LA. Så ska jag säga om jag lyckas få jobb i Storbritanien, då blir det en ny resa!

Tack till dem som följde mig under denna resa, vi hörs och ses!

Sista dagen pa Nya Zeeland

Vi fick bilen sald for tva dagar sen, efter fyra dagar pa marknaden, det var riktigt skont. Varken jag eller Laila var sa bra bilforsaljare (man far salja sin bil sjalv mer eller mindre pa denna marknad) sa vi missade kanske tva potentiella kopare. Men till slut sa fick vi ivag den. Vi salde den for ungefar 2500 skr lagre an vad vi kopte den for. Och efter ett ars korande med bilen sa kanns det som ett ok pris.

Sedan har vi borjat packa ihop bagaget, och det ser ut som att vi far plats med allt. Eftersom att vi aker genom USA far vi ha tva vaskor pa 24 kg vardera per person, sa nastan 100 kg tillsammans! Sa vikten ska det nog inte bli nagra problem med. Vi har avslutat vara bankkonton ocksa, och gjorde en typ av check som vi ska losa in nar vi kommer hem till Sverige.

Nu ar det elva timmar kvar tills vi flyger mot Amerika. Aven om jag nog helst skulle vilja flyga hem till Sverige direkt sa ska det bli intressant att vara i USA eftersom jag aldrig varit dar forut.

Vi ses snart!

Bilen ar till salu

Hej alla, vistelsen pa Nya Zeeland borjar narma sig sitt slut. Inte langt efter mitt stordad att klippa 200 sa kom Laila, hennes syster May-Louise och hennes bror Anders for att plocka upp mig i Gore. Sedan hade vi drygt en manad som vi reste runt pa med siktet installt pa Auckland eftersom vi alla har flygbiljetter harifran. Vi akte mer eller mindre hela Nya Zeeland med bilen igen fast norrut denna gang. Det var riktigt trevligt.

Det haftigaste var nog att se the Golden Shears, som ar varldens storsta och prestigefyllda farklippartavling. Laila och May-Louise hyrde kajaker och paddlade en flod under tre dagar medan jag och Anders akte till the Golden Shears. Snacka om att farklipparna var snabba i den hogsta klassen, oj oj oj. Jag fick da se David Fagan som nog ar den mest beromde farklipparen i varlden. Han har vunnit denna tavling 16 ganger, och senast forra aret. Detta ar vann en annan. Vi sag aldrig finalen, bara semifinalen, men det var tillrackligt for mig.

Tva andra haftiga grejor var att vandra kring ett vulkanomrade. Omradet ar detsamma som "Mordor" i Sagan om ringen. Miljon varierade enormt fran forstenad lava till typ fjall till regnskog. Den andra grejen var "Hot water beach" dar det finns varma omraden pa stranden. Man graver ner sig i sanden som ar varm, och kallor underifran pressar upp varmt vatten. Man fick dock akta sig, ett stalle var sa varmt att man skallade fotterna!

Sa nu har bade May-Louise och Anders rest till Sverige. Jag och Laila har snyggat upp bilen och besiktat den. Besiktningen gick igenom utan en enda anmarkning. Det ar inte illa av bilen efter sex manaders konstant korning sen vi senast besiktade den! Vi har den pa en bilmarknad for backpackers, samma stalle som vi kopte den pa. Far vi den inte sald dar sa tankte vi auktionera ut den. Sa ser laget ut.

Vi ar bada valdigt nojda med Nya Zeeland resan men nu vill vi hem. Vi har fem dagar i USA, i Los Angeles, och sen kommer vi till Sverige!

Vi ses snart familj, slakt och vanner // Martin

Nytt rekord, 200 far pa under 8 timmar!

Jo antligen har jag natt numret 200. Igar klippte jag over 200 lamm pa ungefar 7,5 timmar. Jag klippte sedan nagra till. Det var pa en granngard fran den jag bor pa. Jag hade klippt i tva dagar fore, men inte heldagar. Pa den tiden kunde jag trana mig pa att klippa lamm eftersom jag bara klippt tackor tidigare. Det ar tva broder som har granngarden och de har lart mig en hel del om farklippning eftersom de bada jobbat som farklippare nar de var yngre. Bada tva har toppat pa over 400 far vissa dagar nar de klippte professionellt.

Det var skont nar jag nadde lamm nummer tva hundra, men jag behovde inte stressa. Jag klippte 54 lamm forsta 2h, sedan 56 och 56 igen, sa de sista tva timmarna behovde jag bara klippa 34. Jag forstod redan pa morgonen att jag skulle na 200 efter att ha klippt over 50 pa tva timmar. Det blev en del ol att dricka efterat for att fira dadet, och brodernas far fyllde aven ar. Det var en bra dag =)

Idag har jag tagit det lungt, imorrn ska jag klippa lamm pa en annan gard 45 min ifran dar jag bor. Nu nar jag blivit duktigare sa borjar chanser dyka upp att klippa, och jag far bra betalt. Nu ar jag mer eller mindre farklippare med Nya Zeelandska standarder, men jag har saklart mycket kvar att lara.

Vi hors!




Ganska nojd, detta ar nummer 200

Andra planer

Hej hopp

jag reste upp till Christchurch och traffade Laila och hennes bror. Nasta dag borjade klippkursen. Till min forvaning var inte instruktoren dar som vi hade pa senaste kursen. Det var en annan man som hette Ken. Jag blev lite besviken eftersom jag hade ringt till kurssamordnaren som sa att Norm som vi hade pa forra kursen skulle vara instruktor. Det var jag och fyra andra deltagare. Nar dagen var slut var jag rejalt besviken. Instruktoren var inte i narheten sa bra som Norm, ja till och med Grahams forra frus man som kommit och visat mig nya saker att tanka pa nar jag klippt var battre pedagog och larare. Denna snubbe var varken engagerad eller duktig pa att lara ut. Sa jag ringde upp samordnaren och sade att jag inte kommer att komma nasta dag. Han blev irriterad och ville att jag skulle betala full avgift pa 500 dollar, alltsa 2500 skr. Ingen chans svarade jag, men att jag kunde betala for dagen jag var med, dvs 125 dollar. Dagen efter skrev jag ett brev som forklarade varfor mer i detalj som jag hoppade av och en check pa 125 dollar. Det var skont att posta det och fa hela grejen ur varlden. Men jag ar fortfarande besviken, jag hade sett fram emot att gora en ny kurs med Norm..

Sa planerna blev forandrade. Jag, Laila och Anders snackade om att dra till vastkusten, och Anders blev riktigt sugen pa att vaska guld. Sa nu sitter jag i Greymouth pa vaskutsen, har precis kopt in en ny vaskpanna (jag lamnade guldgrejorna pa garden..) och vi har bunkrat upp med mat. Bade jag och Anders ar riktigt sugna pa att hitta guld och Laila ser fram emot att lasa och hon har planer pa att aka ner langs floden dar vi vaskar pa en bodyboard. Jag kommer att aka tillbaka till garden pa torsdag nasta vecka.

Trots att allt inte blev som planerat sa kommer det att bli toppen att vara tillsammans med Laila och Anders, och vaska GULD!

Vi hors =)

Ny klippkurs

Hej alla, jag har inte klippt far pa ett tag nu, senaste rekordet var 124 far pa 8h men jag arbetade for hart for manga dagar sa jag var tvungen att vila ifran farklippningen och jobba med annat pa garden. Sedan har jag sparat mig for nasta kurs, "Level 2 Crossbred Shearing". Den kursen kommer att vara nara Christchurch sa jag aker upp idag med bussen. Laila kommer att traffa mig dar och vi kommer att bo hos samma familj som forra gangen vi gjorde kurs i Christchurch. Jag har saknat Laila har sa det ska bli skoj att traffa henne, och hennes bror Anders ocksa som reser tillsammans med henne. Tiden gar fort har, och jag anar att februari och mars kommer att susa forbi snabbt.

Vadret har varit otroligt bra har de senaste dagarna vilket ar uppfriskande. Det har varit en hel del arbete med att sortera ut lamm som ska till slakt. Bonden sorterar ut lamm fran tackor i en ranna och sedan vager hans son dem i en vag, ar de tillrackligt tunga blir de slappta till fallan med slaktlamm. Jag ar sa glad att jag fick jobba pa en riktig Nya Zeelandsk fargard. Det ar sa maffigt att vara uppe tidigt och sta och flytta in far till rannan, faraherden foser in med hundarna och tusentals far passerar. Och vyerna ar helt otroliga, de grona falten och kullarna tar slut langt bort i horisonten. Nar man flyttar far fran olika beten aker vi med fyrhjuling, da inser man hur mycket mark bonden har. Tva jobbar som faraherdar, Snow och Mitchell. Snow ar en riktig gammal kiwi som jobbat med far pa Nya Zeelandska "High country" sen han slutade skolan. Han har en grav nz dialekt, ar stolt over sitt arbete och alskar livet pa landet och djur. Mitchell ar bondens son som jobbar har fran jan till slutet av feb, efter det ska han jobba pa en mjolkgard dar hans bror ocksa jobbar. Jag och Mitchell har skoj tillsammans, jag hanger med honom ut pa falten da och da och flyttar far till nytt bete, och nar lammen ska crutchas innan de satts pa lastbilen da ar det tavling i klippningslokalen. Att crutcha innebar att klippa faret mellan bakbenen och runt rumpan, och det gar med en rackarns fart nar man har fatt flyt pa det, speciellt med sma lamm. Forsta gangen vann Mitchell, men jag jobbade med tekniken, sa nu ar jag snabbast =) Bonden ar dock den allra snabbaste..

Nu ska jag stada ur mitt rum och packa det sista innan jag aker till Christchurch. Vi hors!

100 får på under åtta timmar

God Jul och Gott Nytt ar i efterskott! Det var lange sedan jag skrev pa bloggen men antligen kommer ett inlagg. Jag klippte 100 far pa ungefar 7h och 50 min igar, sa ett efterlangtat mal ar natt, och jag kande att det ar en god tid att uppdatera bloggen med denna nyhet.

Jag skrev tidigare att jag och Laila skulle till en gard med over 6000 tackor. Pa den garden har vi varit sedan i november och det ar riktigt bra har. Bonden ar en intressant filur, och han tanker mycket pa vad han ater och producerar pa garden, att det ska vara naringsrikt och ekologiskt. Bade jag och Laila har lart oss en hel del av honom. Sedan har vi arbetat med faren och tradgarden, men mest har vi klippt far. Han ar schysst som later oss klippa, for det tar extra arbete for honom att ta in enskilda grupper av far istallet for att ta in en 1000 far som fyra klippare kan gora pa en dag. Men han betalar oss a andra sidan inte lika mycket som ett farklippargang. Vi far 1$ per far, och det ar riktigt schysst av honom, for i ganget som jag och laila jobbade som pressare och ullsorterare i tjanade klipparna 1,3$ per tacka.

Det har gatt bra bade for mig och Laila, och vi har varit jamna i hur manga far vi klipper pa en dag. Senast klippte jag 87 och hon 86 pa atta timmar. Det var synd att Laila inte kunde gora sina hundra igar ocksa, men hon har for ont i handen. Vi reste runt med tre andra fran garden och firade jul och vilade upp oss efter en massa klippande. Och vi hoppades att hennes hand skulle bli bra med vilan samt voltaren salva och antiinflammatorisk, men icke.. Sa idag har hon akt in till lakaren. Pa hogra handen funkar inte lill samt ringfingret som de ska. Knyter hon naven och oppnar den igen sa flyger fingrarna upp i en enda rorelse circa 45 grader. Antagligen har det med den vibrerade tunga klippsaxen att gora. Jag har ont i hogra pekfingret, och lite tennisarmbage pa vanstra armen, men det funkar hittills. Planen ar att ga en till klippkurs i februari och sedan fortsatta att klippa resten av februari har pa garden.

Sommaren har kommit till manga delar av Nya Zeeland, men gardens lage ar inte det basta, sa det ar fortfarande regnigt, blasigt och kallt har. Vi far hoppas att det blir en finare sommar har, snart har jag tyvarr gett upp hoppet om den Nya Zeelandska sommaren.

Pa garden finns som sagt en massa far med lamm, kottdjur, tva grisar, ett antal hons, en dros vallhundar och katter. Graham heter bonden, och faraherden heter Snow. Grahams flickvan ar pa besok, hon bor normalt sett i Auckland dar hon jobbar med juridik. Sedan ar tva av hans tre soner pa garden nu, den yngsta har precis gatt ut gymnasiet och jobbar ett tag, sedan ar hans plan att mjolka kor i ett ar for att fa ihop kapital till sina universitetsstudier. Sedan ar det en man i 60 ars aldern fran Zimbabwe som har varit har lika lange som mig och Laila. Regeringen i Zimbabwe tog hans gard ifran honom for nagra ar sedan, och sen dess har han haft det kampigt. Han kanner att det ar svart att borja med nagot nytt jobb fran botten och det enda han kan har med jordbruk att gora. Sa han jobbar pa olika WWOOF gardar. Sedan ar det Simon och Tristan, tva artonariga tvillingar som gor sin praktik fran sin utbildning i Osterrike i tradgarden har. Avslutningsvis Sonja och Torsten, den forsta fran NZ och den andra fran Tyskland. De ar ett par och hoppas kunna stanna sa lange som mojligt har, de har ett av husen som de jobbar av hyran pa, sen far de lite betalt ocksa.

Lailas bror kommer om nio dagar, da kommer det bli mer tomt for mig. Laila och Anders drar namligen ivag och reser omkring. Jag har valt att stanna kvar och klippa mer, dels for att jag vill bli battre, dels for att jag behover pengar. Vi kommer ses i februari igen nar klippkursen ager rum. Och sedan kommer vi att resa uppat tillsammans i mars. Da kommer aven Lailas syster May-Louise hit.

Sa ser det ut. Vi hors! // Martin

Har klipper jag dagens hundrade far!

Jag var lite trott efter dagens slut...