Ny klippkurs

Hej alla, jag har inte klippt far pa ett tag nu, senaste rekordet var 124 far pa 8h men jag arbetade for hart for manga dagar sa jag var tvungen att vila ifran farklippningen och jobba med annat pa garden. Sedan har jag sparat mig for nasta kurs, "Level 2 Crossbred Shearing". Den kursen kommer att vara nara Christchurch sa jag aker upp idag med bussen. Laila kommer att traffa mig dar och vi kommer att bo hos samma familj som forra gangen vi gjorde kurs i Christchurch. Jag har saknat Laila har sa det ska bli skoj att traffa henne, och hennes bror Anders ocksa som reser tillsammans med henne. Tiden gar fort har, och jag anar att februari och mars kommer att susa forbi snabbt.

Vadret har varit otroligt bra har de senaste dagarna vilket ar uppfriskande. Det har varit en hel del arbete med att sortera ut lamm som ska till slakt. Bonden sorterar ut lamm fran tackor i en ranna och sedan vager hans son dem i en vag, ar de tillrackligt tunga blir de slappta till fallan med slaktlamm. Jag ar sa glad att jag fick jobba pa en riktig Nya Zeelandsk fargard. Det ar sa maffigt att vara uppe tidigt och sta och flytta in far till rannan, faraherden foser in med hundarna och tusentals far passerar. Och vyerna ar helt otroliga, de grona falten och kullarna tar slut langt bort i horisonten. Nar man flyttar far fran olika beten aker vi med fyrhjuling, da inser man hur mycket mark bonden har. Tva jobbar som faraherdar, Snow och Mitchell. Snow ar en riktig gammal kiwi som jobbat med far pa Nya Zeelandska "High country" sen han slutade skolan. Han har en grav nz dialekt, ar stolt over sitt arbete och alskar livet pa landet och djur. Mitchell ar bondens son som jobbar har fran jan till slutet av feb, efter det ska han jobba pa en mjolkgard dar hans bror ocksa jobbar. Jag och Mitchell har skoj tillsammans, jag hanger med honom ut pa falten da och da och flyttar far till nytt bete, och nar lammen ska crutchas innan de satts pa lastbilen da ar det tavling i klippningslokalen. Att crutcha innebar att klippa faret mellan bakbenen och runt rumpan, och det gar med en rackarns fart nar man har fatt flyt pa det, speciellt med sma lamm. Forsta gangen vann Mitchell, men jag jobbade med tekniken, sa nu ar jag snabbast =) Bonden ar dock den allra snabbaste..

Nu ska jag stada ur mitt rum och packa det sista innan jag aker till Christchurch. Vi hors!