Ny klippkurs

Hej alla, jag har inte klippt far pa ett tag nu, senaste rekordet var 124 far pa 8h men jag arbetade for hart for manga dagar sa jag var tvungen att vila ifran farklippningen och jobba med annat pa garden. Sedan har jag sparat mig for nasta kurs, "Level 2 Crossbred Shearing". Den kursen kommer att vara nara Christchurch sa jag aker upp idag med bussen. Laila kommer att traffa mig dar och vi kommer att bo hos samma familj som forra gangen vi gjorde kurs i Christchurch. Jag har saknat Laila har sa det ska bli skoj att traffa henne, och hennes bror Anders ocksa som reser tillsammans med henne. Tiden gar fort har, och jag anar att februari och mars kommer att susa forbi snabbt.

Vadret har varit otroligt bra har de senaste dagarna vilket ar uppfriskande. Det har varit en hel del arbete med att sortera ut lamm som ska till slakt. Bonden sorterar ut lamm fran tackor i en ranna och sedan vager hans son dem i en vag, ar de tillrackligt tunga blir de slappta till fallan med slaktlamm. Jag ar sa glad att jag fick jobba pa en riktig Nya Zeelandsk fargard. Det ar sa maffigt att vara uppe tidigt och sta och flytta in far till rannan, faraherden foser in med hundarna och tusentals far passerar. Och vyerna ar helt otroliga, de grona falten och kullarna tar slut langt bort i horisonten. Nar man flyttar far fran olika beten aker vi med fyrhjuling, da inser man hur mycket mark bonden har. Tva jobbar som faraherdar, Snow och Mitchell. Snow ar en riktig gammal kiwi som jobbat med far pa Nya Zeelandska "High country" sen han slutade skolan. Han har en grav nz dialekt, ar stolt over sitt arbete och alskar livet pa landet och djur. Mitchell ar bondens son som jobbar har fran jan till slutet av feb, efter det ska han jobba pa en mjolkgard dar hans bror ocksa jobbar. Jag och Mitchell har skoj tillsammans, jag hanger med honom ut pa falten da och da och flyttar far till nytt bete, och nar lammen ska crutchas innan de satts pa lastbilen da ar det tavling i klippningslokalen. Att crutcha innebar att klippa faret mellan bakbenen och runt rumpan, och det gar med en rackarns fart nar man har fatt flyt pa det, speciellt med sma lamm. Forsta gangen vann Mitchell, men jag jobbade med tekniken, sa nu ar jag snabbast =) Bonden ar dock den allra snabbaste..

Nu ska jag stada ur mitt rum och packa det sista innan jag aker till Christchurch. Vi hors!

100 får på under åtta timmar

God Jul och Gott Nytt ar i efterskott! Det var lange sedan jag skrev pa bloggen men antligen kommer ett inlagg. Jag klippte 100 far pa ungefar 7h och 50 min igar, sa ett efterlangtat mal ar natt, och jag kande att det ar en god tid att uppdatera bloggen med denna nyhet.

Jag skrev tidigare att jag och Laila skulle till en gard med over 6000 tackor. Pa den garden har vi varit sedan i november och det ar riktigt bra har. Bonden ar en intressant filur, och han tanker mycket pa vad han ater och producerar pa garden, att det ska vara naringsrikt och ekologiskt. Bade jag och Laila har lart oss en hel del av honom. Sedan har vi arbetat med faren och tradgarden, men mest har vi klippt far. Han ar schysst som later oss klippa, for det tar extra arbete for honom att ta in enskilda grupper av far istallet for att ta in en 1000 far som fyra klippare kan gora pa en dag. Men han betalar oss a andra sidan inte lika mycket som ett farklippargang. Vi far 1$ per far, och det ar riktigt schysst av honom, for i ganget som jag och laila jobbade som pressare och ullsorterare i tjanade klipparna 1,3$ per tacka.

Det har gatt bra bade for mig och Laila, och vi har varit jamna i hur manga far vi klipper pa en dag. Senast klippte jag 87 och hon 86 pa atta timmar. Det var synd att Laila inte kunde gora sina hundra igar ocksa, men hon har for ont i handen. Vi reste runt med tre andra fran garden och firade jul och vilade upp oss efter en massa klippande. Och vi hoppades att hennes hand skulle bli bra med vilan samt voltaren salva och antiinflammatorisk, men icke.. Sa idag har hon akt in till lakaren. Pa hogra handen funkar inte lill samt ringfingret som de ska. Knyter hon naven och oppnar den igen sa flyger fingrarna upp i en enda rorelse circa 45 grader. Antagligen har det med den vibrerade tunga klippsaxen att gora. Jag har ont i hogra pekfingret, och lite tennisarmbage pa vanstra armen, men det funkar hittills. Planen ar att ga en till klippkurs i februari och sedan fortsatta att klippa resten av februari har pa garden.

Sommaren har kommit till manga delar av Nya Zeeland, men gardens lage ar inte det basta, sa det ar fortfarande regnigt, blasigt och kallt har. Vi far hoppas att det blir en finare sommar har, snart har jag tyvarr gett upp hoppet om den Nya Zeelandska sommaren.

Pa garden finns som sagt en massa far med lamm, kottdjur, tva grisar, ett antal hons, en dros vallhundar och katter. Graham heter bonden, och faraherden heter Snow. Grahams flickvan ar pa besok, hon bor normalt sett i Auckland dar hon jobbar med juridik. Sedan ar tva av hans tre soner pa garden nu, den yngsta har precis gatt ut gymnasiet och jobbar ett tag, sedan ar hans plan att mjolka kor i ett ar for att fa ihop kapital till sina universitetsstudier. Sedan ar det en man i 60 ars aldern fran Zimbabwe som har varit har lika lange som mig och Laila. Regeringen i Zimbabwe tog hans gard ifran honom for nagra ar sedan, och sen dess har han haft det kampigt. Han kanner att det ar svart att borja med nagot nytt jobb fran botten och det enda han kan har med jordbruk att gora. Sa han jobbar pa olika WWOOF gardar. Sedan ar det Simon och Tristan, tva artonariga tvillingar som gor sin praktik fran sin utbildning i Osterrike i tradgarden har. Avslutningsvis Sonja och Torsten, den forsta fran NZ och den andra fran Tyskland. De ar ett par och hoppas kunna stanna sa lange som mojligt har, de har ett av husen som de jobbar av hyran pa, sen far de lite betalt ocksa.

Lailas bror kommer om nio dagar, da kommer det bli mer tomt for mig. Laila och Anders drar namligen ivag och reser omkring. Jag har valt att stanna kvar och klippa mer, dels for att jag vill bli battre, dels for att jag behover pengar. Vi kommer ses i februari igen nar klippkursen ager rum. Och sedan kommer vi att resa uppat tillsammans i mars. Da kommer aven Lailas syster May-Louise hit.

Sa ser det ut. Vi hors! // Martin

Har klipper jag dagens hundrade far!

Jag var lite trott efter dagens slut...