Forsvunna pengar..

Som resenar loper man alltid risken av att bli av med de vardesaker man har med sig, som kamera, mp3spelare eller pengarna. Man ar egentligen ett ganska latt byte. Har man bara en vaska sa finns antingen pengarna dar eller i fickan hos sig sjalv. Jag har sjalv blivit bestulen vid tre olika tillfallen i Afrika pa kamera, sovsack och mp3spelare. Jag har tagit en del tid for att fundera hur man kan skydda sig och kommit fram till att det sunda fornuftet far visa vagen. For det forsta ska man inte lamna saker framme pa t.ex. ett bord och ga darifran, da far man skylla sig sjalv. Man gor klokt i att inte ha for mycket kontanter vad betraffar pengar. Kamera.. Ja tycker man om att fota sa maste man ta risken, for att annars riskerar man ju att forlora de bilderna man ville ta. Men har man ett rum och gommer pengarna dar istallet for att ga runt pa stan med dem (da man kan bli ranad) sa har man gjort det man kan egentligen.

Aven om man aldrig kan lita till hundra procent pa nagon annan an sig sjalv maste man ge andra fortroende. Forr eller senare kommer dagen nar den manniskan som man har fortroende for inte skoter sig. Att vara alldeles for misstanksam mot sina medmanniskor och alltid kontrollera allting i minsta detalj tar helt enkelt for mycket energi och tid. Det tycker i alla fall jag.

Till saken! Laila betalade snubben som hon skulle dyka med igar kontant med US dollar. Hon fick tillbaka vaxeln och kommer sedan inte ihag vart pengarna tog vagen. Hon antog att hon stoppade ner pengarna i planboken som man normalt gor. Sedan kom hon till mig pa hostelet, gav mig sin planbok som jag stoppade ner i vaskan. Jag hade koll pa den nar jag at frukost i koket, sedan lamnade jag den i skapet och laste (alla har ett skap har dar man laser in sina grejor och det ar ett hanglas pa). Nar jag har snorklat sa ska vi ga och handla, och det ar da, nar jag ger Laila vaskan, som hon inser att 70 dollar och 200 peso ar forsvunna. Vi har funderat fram och tillbaka var pengarna forsvann. Utan resultat. Vem vet, kanske tappade hon dem pa gatan. Vad kan man gora? Utan bevis for nat, inte mycket. Sedan pa kvallen skulle vi spela spel, jag, Laila, Ake och Sofia. Da inser Ake och Sofia att nagon har bestulit dem pa deras pengar! De gick till agaren av hostelet, berattade vad som hant och Laila passade pa att beratta om hennes stold ocksa, som kan ha varit har pa hostelet. Idag har Alfonso, agaren, talat med staderskan och med Ake. Vi far se om de polisanmaler, de maste ju ha papper for forsakringsbolaget.

Det ar aldrig roligt nar sadant hander. Man far forsoka att inte lata radsla och oro besegra en. Som jag sa tidigare sa tar det for mycket tid och energi. Handlar det om mycket pengar sa galler det att ha en forsakring. Ar det mindre pengar sa blir det en laxa om att det finns mycket ont i varlden. Men det goda segrar alltid!