Sjukling

Laila blev sjuk i onsdags forra veckan, och jag blev smittad pa fredagen.. Vi har varit sangliggande till idag, mandag. Laila har varit dalig i hela sex dagar.. Vi kunde inte arbeta idag, sa vi passade pa att dra till biblioteket. Laila ska forsoka ga till jobbet imorrn, medan jag vill vila imorrn ocksa. Passar pa att lagga in en bild fran "blocket" vi arbetar med nu. Det blir att arbeta med bojd rygg da plantorna bara ar ett ar gamla och ska rensas fran smatt langs hela langden.

Rätt ska vara rätt

Idag hamtade jag och Laila ut resterande pengar pa banken som var forra arbetsgivare inte betalade. Igar skulle vi traffa honom kl fyra vid hans kontor, men han hade inte dykt upp an. Daremot stod en man i kostym och portfolj och vantade. Laila borjade att tala med honom och det visar sig att han kommer fran "The Labour Office", alltsa den myndighet man kontaktar i just sana fragor som utebliven lon. Han blev intresserad och berattade att han skulle ocksa mota var forra arbetsgivare och ville att vi skulle beratta vad som hant. Nar vi berattat klart kom Ram (forre arbetsgivaren) med ett leende och oppnade kontoret. Mannen i kostym lat oss tala med Ram forst.

Ram forsokte fa allt att lata som en bagatell och att det ar trakigt att ni inte kunde komma upp till minimilonen och att ni forstas maste sluta da. "Men Ram, vi har ju redan slutat med dig och hittat en ny arbetsgivare", Ram latsades inte lyssna och menade ett mindre kravande jobb skulle passa oss battre, varpa jag sager "Jag haller helt med dig Ram, och pa var nya arbetsplats jobbar vi inte lika fort men tjanar anda mer pengar..=)". Darefter forsakrar han oss att sekreteraren ska rakna och givetvis betala om det fattas nagot. Snart ar problemet lost och sekreteraren berattar att det fattas 200 dollar pa respektive konto, dvs ungefar 1000kr var. Vi tackar for oss med varsin check i handen. Vad glada vi var! Rattvisan segrade till slut!

(Jag maste tillagga att detta med storsta sannolikhet inte alls var ett misstag av foretaget, da vara arbetskamrater alla rakat ut for samma sak. Skillnaden ar att de inte har hittat nagot nytt jobb och de som klagar far sparken.. Det ar trist att sant hander nar det finns lag mot det, men samma sak hander ju overallt, i Sverige ocksa)

Vyerna

Sa har ser det ut pa min arbetsplats! Det nya foretaget verkar super. Det ar med i Pernod Ricard (anis spriten som man blandar med vatten) koncernen, sa det ar ett stort foretag.





Jag och Laila efter dagens arbete =)

Ny arbetsgivare

Efter att bara ha arbetat en och en halv vecka med den nuvarande arbetsgivaren sa byter vi. Vi har blivit betalade pa ackord och tjanat svaltlon eftersom att han betalar sa lite sa vi har hittat en ny och byter darfor. Imorrn ska vi borja!

Fran tiden som har gatt har i Blemheim har jag tagit nagra bilder fran vingardarna. Och jag har en ny frisyr, en mohawk! =)



Sa har kan det se ut nar man arbetar i en vingard. Jag valjer ut fyra stycken grenar som ser starka ut, beskar bort alla grenar som gar ut och sparar ett skott. Sedan virar jag varje gren runt varsin vajer. Allt ska ga fort om man ska tjana nat. Ofta ar utsikten helt otrolig. Mornarna ar kalla med frost pa backen, medan dagarna ofta blir riktigt fina med solsken. Man mots kl 07.00 och aker sedan till garden och borjar arbetet. Slutar gor man nar solen gar ner. Manga tar knappt rast for att kunna jobba sa mycket som mojligt. Alla far ju betalt per planta.

Runt pa vingardarna

Da har jag och Laila jobbat sen i onsdags pa vingardar. Vi jobbar med ett foretag som heter Vincon och de blir inhyrda av vingardarna for att gora arbete. Jobbet gar ut pa att beskara grenar som gar ut fran vinstocken och sedan vira runt dem pa staltradar. Jag beskar grenarna med en seckator, och efter andra dagen var handen svullen och jag kunde inte stanga den. Jag har borjat att anvanda vansterhanden mer och mer och det funkar ok, men det gar ju inte lika snabbt. Vi far betalt per planta och lonen blir riktigt dalig, igar tjanade jag nog bara tre hundra kronor. Och det efter atta timmars hart arbete med bara en rast for en macka. Vi far ta mer raster men da riskerar man att forlora jobbet eftersom foretaget vill ga igenom gardarna sa snabbt som mojligt.

Jag maste erkanna att jag drommer mig tillbaka till den svenska sommmaren nar jag gar dar och sliter med planta efter planta. Vilka dromsomrar jag har haft sen jag borjade jobba som semestervikarie pa kuriren. Ja och tank att dra upp ankaret och kasta loss och segla ut en dag med segelbaten.. Men nar sommaren kommer till Nya Zeeland kommer jag nog inte langta hem=)

Forsta lonen

Da har vi fatt varan forsta lon. Och vidare aker vi. Vi kanner oss fardiga pa detta stalle helt enkelt. Jag har bara klippt tva far, eftersom enda tillfallena jag kunde klippa var om jag hann klippa pa en rast. Jobbet som pressare var det hardaste jag har haft, och direkt skoj var inte jobbet. Jag ville ju klippa far. Jag ska ta en kurs i farklippning framledes och ge mig in i farklippningen igen, men inte an, for nu har vi siktet installt pa vingardarna i Blenheim. Dar ar det "pruning season", vilket ska vara ett av de bast betalda sasongsjobben pa Nya Zeeland. Vi hors!


Farklipparganget! Har ar manga av de som vi arbetade med pa Paewai Mullins Shearing.


Vi har last mycket i rummet pa farklipparforetaget. Det var riktigt kallt i borjan eftersom det inte finns nan isolering, sa vi kopte in ett litet elelement=)

Antligen ett inlagg

Hej alla som laser bloggen. Jag haller pa att skriva ett inlagg som berattar om vad vi har gjort sedan jag senast skrev. Men bara for att veta att jag lever och allt ar bra sa skickar jag in detta=) Jag och Laila har det bra, vi har fatt jobb i ett farklippargang. Tyvarr ar det inge klippning an for oss, eftersom vill man sta pa bordet med de andra klipparna maste man vara ganska duktig. Ungefar 200 till 400 far om dagen. Ganska mycket va!? Jag jobbar som ullpressare tillsammans med en snubbe som heter Lewis, medan Laila sorterar ull med en kvast som de kallar "broomstick" =) Det finns en ullsorterare per klippare, medan normalt sett ar det bara en pressare. Jag ar med Lewis for att lara mig, och det ar en del all kunna. Man ska pressa ullen, och maskinerna vi arbetat med ar gamla, ser ut som att de ar fran borjan av 1900-talet. Och det ar riktigt tungt att pressa ner balen.. Sedan ska man samla in all ull till balarna som ullsorterarna ger en. Sedan ska man fylla pa "the pins", vilket ar boxarna med far som klipparna hamtar faren ur. Klipparna ropar efter en "sheepo" nar det borjar sina med far, och de vill inte fa slut, eftersom de far betalt per far. Jag har inte varit med om an att det blir slut.. Tror det blir ett jakla liv da. Vi arbetade tredje dagen idag. Jag har nog aldrig varit med om nagot tuffare an det har jobbet, forutom att klippa far med Micke i Sverige. Men skillnaden nu ar att detta ar bade fysiskt, och stressigt som attan!

Jag vet att valet haller pa nu till EU i Sverige, konsulatet var stangt nar jag var dar. Jag skulle ha rostat pa Piratpartiet, sa jag hoppas att ni rostar pa dem i mitt stalle.

For de som vill se bilder fran resan kolla in den har adressen:
http://www.flickr.com/photos/martinlindahl
dar finns fler bilder. Jag laddar inte upp alla har pa bloggen.

Vi hors! // Martin

Vi ar snart pa vag!

Igar kopte vi bilen. En Toyota Camry fran 1994. Allt pappersarbete ar fardigt, forsakring, vagskatt m.m. Nar vi skulle aka var vi bada oroliga for vanstertrafiken. Laila korde, och hon akte pa fel korbana tva ganger, men det gick bra, jag litar pa henne mer an mig nar det galler bilkorning=) Vi sov i bilen forsta natten lite utanfor centrum. Idag ska jag rosta pa svenska konsulatet till EU-valet. Gissa vad jag ska rosta pa.. =) Jag uploadar en bild senare, da far ni se svaret! Sen drar vi fran Auckland sa snart vi kan. Vi funderar pa att borja jobba pa en vingard i Blenheim pa sodra on, i vantan pa att en farklipparkurs ska borja den 22 juni. Jag har ringt till olika farklipparforetag och vi kan nog fa jobb efter kursen fram mot mitten av juli. Da ska tackorna klippas innan lamningen. Hej svejs!

Antligen Nya Zeeland!

Nu ar vi antligen har, pa Nya Zeeland=) Vi landade klockan fem pa morgonen. Under dagen har vi fixat ett simkort till mobilen, sa den som vill ringa till mig kan ringa pa 0064 2102312045, sa borde ni komma fram. Sedan har vi varit pa skattekontoret for att fa ett "tax number" sa att vi kan jobba. Och slutligen har vi ordnat varsitt bankkonto pa banken ASB. Imorron blir det biljakt, en japansk bil ar vad folk rekommenderar eftersom att reservdelar till dem ar billiga har. Det ar allt for nu, jag kommer att skriva mer snart.

Jo en sak till! Jag ser inga kommentarer pa mina bloginlagg.. Det vore skoj om nagon skrev nagon kommentar nan gang! Hej svejs

Isla Mujeres

Jag befinner mig nu pa Isla Mujeres, en o ett stenkast fran Cancùn. Jag och Laila anvander taltet forsta natten nu. Det ar ju ganska sa varmt har om dagarna. Nar vi satte upp taltet idag rann bara svetten om mig. Nu ar det kvall och mycket mildare. Vi bor pa ett riktigt schysst vandrarhem som heter Poc-na. Rekommenderat for de som ska till Isla Mujeres. Vi har spelat volleyboll, varit pa stranden, spelat fotboll, legat i hangmatta och last... Helt perfekt.


I hammocken som sagt=)


Karibien..


Jag och Laila hangde mycket med Jason och Laura, ett engelsk par.

Tiden gar pa Isla Cozumel

Nu har jag och Laila varit pa Isla Cosumel flera dagar. Detta ar fjarde dagen som jag bara ar i hostelet utan att ga ut. Jag brande ryggen rejalt nar jag var ute och snorklade, och det blev till och med blasor over ett parti stort som en handflata. Sa blev jag forkyld ocksa.. Imorgon tror jag att jag kommer att kunna ga ut igen, kanske snorkla, men med en t-shirt pa. Jag har bokat om vart flyg sa att vi kan flyga fran Cancun pa Yucatan halvon istallet. Da slipper vi aka hela vagen till Mexico City. Det jag ar orolig for ar om vi hinner med bytet i Houston. Vi har en timma och tio minuter pa oss att ta flyget till Los Angeles, och fran vad jag har hort sa tar det tid i USA med all sakerhet. Vi hoppas pa det basta. Nu ar jag ganska hungrig, sa jag ska nog ta mig ut och kopa nagra tacosar. Jag lagger in en karta, sa ni kan se var jag ar.


Visa större karta

Forsvunna pengar..

Som resenar loper man alltid risken av att bli av med de vardesaker man har med sig, som kamera, mp3spelare eller pengarna. Man ar egentligen ett ganska latt byte. Har man bara en vaska sa finns antingen pengarna dar eller i fickan hos sig sjalv. Jag har sjalv blivit bestulen vid tre olika tillfallen i Afrika pa kamera, sovsack och mp3spelare. Jag har tagit en del tid for att fundera hur man kan skydda sig och kommit fram till att det sunda fornuftet far visa vagen. For det forsta ska man inte lamna saker framme pa t.ex. ett bord och ga darifran, da far man skylla sig sjalv. Man gor klokt i att inte ha for mycket kontanter vad betraffar pengar. Kamera.. Ja tycker man om att fota sa maste man ta risken, for att annars riskerar man ju att forlora de bilderna man ville ta. Men har man ett rum och gommer pengarna dar istallet for att ga runt pa stan med dem (da man kan bli ranad) sa har man gjort det man kan egentligen.

Aven om man aldrig kan lita till hundra procent pa nagon annan an sig sjalv maste man ge andra fortroende. Forr eller senare kommer dagen nar den manniskan som man har fortroende for inte skoter sig. Att vara alldeles for misstanksam mot sina medmanniskor och alltid kontrollera allting i minsta detalj tar helt enkelt for mycket energi och tid. Det tycker i alla fall jag.

Till saken! Laila betalade snubben som hon skulle dyka med igar kontant med US dollar. Hon fick tillbaka vaxeln och kommer sedan inte ihag vart pengarna tog vagen. Hon antog att hon stoppade ner pengarna i planboken som man normalt gor. Sedan kom hon till mig pa hostelet, gav mig sin planbok som jag stoppade ner i vaskan. Jag hade koll pa den nar jag at frukost i koket, sedan lamnade jag den i skapet och laste (alla har ett skap har dar man laser in sina grejor och det ar ett hanglas pa). Nar jag har snorklat sa ska vi ga och handla, och det ar da, nar jag ger Laila vaskan, som hon inser att 70 dollar och 200 peso ar forsvunna. Vi har funderat fram och tillbaka var pengarna forsvann. Utan resultat. Vem vet, kanske tappade hon dem pa gatan. Vad kan man gora? Utan bevis for nat, inte mycket. Sedan pa kvallen skulle vi spela spel, jag, Laila, Ake och Sofia. Da inser Ake och Sofia att nagon har bestulit dem pa deras pengar! De gick till agaren av hostelet, berattade vad som hant och Laila passade pa att beratta om hennes stold ocksa, som kan ha varit har pa hostelet. Idag har Alfonso, agaren, talat med staderskan och med Ake. Vi far se om de polisanmaler, de maste ju ha papper for forsakringsbolaget.

Det ar aldrig roligt nar sadant hander. Man far forsoka att inte lata radsla och oro besegra en. Som jag sa tidigare sa tar det for mycket tid och energi. Handlar det om mycket pengar sa galler det att ha en forsakring. Ar det mindre pengar sa blir det en laxa om att det finns mycket ont i varlden. Men det goda segrar alltid!

Hombre en Oaxaca

Detta ar bilden jag blev mest nojd over fran fotosessionen i Oaxaca.

Artikel i Eskilstuna-Kuriren

Jag sag precis en pdf med artikeln som var i Eskilstuna-Kuriren (www.ekuriren.se) fran den 30 April. Sag bra ut! Det blev en helsida. Helst hade jag dock sett en annan av bilderna jag skickade som dragare, men den visar jag er istallet=) Sedan fick jag reda pa att John, engelsmannen som jag fotade med fick in sina bilder i sin lokala tidning i England. Forsta sida! Jag ska lagga in den sa att ni kan se. Det var riktigt skoj att han fick med det, for nar jag berattade att jag skulle ut och fota for att forsoka fa in bilderna i en tidning sa blev han ocksa sugen. Och det blir ju lattare for mig eftersom att jag har jobbat pa tidningen, men han lyckades. Sant ar skoj.

Laila

Laila i Puebla. En fin gammal kolonialstad dar vi bodde i en mexikansk familj. Har utanfor en av alla krimskramsbutiker.

Mexiko

Efter elva dagar i Mexiko har jag besokt svininfluensans mest drabbade omrade Mexico City, sedan till Puebla, Oaxaca, Palenque och nu ar vi pa on Isla Cozumel i karibiska havet.

Mexico City var en stor stad. Vi tittade pa Diego Riveras vaggmalningar som var riktigt coola. Och alla manniskor som gick omkring med ansiktsmasker, forst trodde jag att det var pa grund av avgaser, men snart ensag jag genom tidningarna att det var svininfluensan. Vi var bara dar 2 dagar. I Puebla bodde vi hos en mexikan, Gerardo, genom Hospitality Club (for dem som inte vet vad det ar kolla in www.hospitalityclub.org). Vi bodde pa deras tak i ett eget rum, och hans familj var inte en fattig mexikansk familj. Gerardo ville ha med oss pa dyra pubar och ga i dyra affarer, inte min och Lailas grej, men det var haftigt att bo i en mexikansk familj och ata deras mat. Efter tva natter hos Gerardo drog vi vidare till Oaxaca. Bussresan dit hade manga fina vyer att bjuda pa, vi akte i berg m.m. Jag sag en del mexikaner pa hastar och dromde mig ivag pa en resa med hast.. Vore haftigt.. Fast jag har aldrig ridit.. An!

I Oaxaca testade vi tllayuda, en mexikansk matratt som liknar en pizza med olika ingredienser pa. Vi hade tankt att dra vidare ut pa landsbygden nasta dag, men jag var sa trott, sa vi spelade backgammon utanfor en kyrka istallet. Laila har en hel del tur med tarningarna.. =) Pa kvallen hade vi sallskap av ett engelskt par, och kvallen avslutades pa en mexikansk bar dar vi drack mezcal (tequila variant). Andra dagen var jag och engelsmannen och fotade svininfluensa bilder i staden, jag hade fatt ett mail fran Eskilstuna-Kuriren om att de ville tala med mig lite om hur situationen var. Spantant tanke jag att de kanske ville ha lite bilder ocksa, och som tur var hade engelsmannen varsta utrustningen med sig, och en dator med photoshop! Bilder blev riktigt bra, ska visa er senare. Samma dag hade vi en buss till Palenque. Vi satt 15 timmar..

Pa grund av svininfluensan sa var Palenques ruiner stangda.. Det gjorde inte sa mycket for vi fick vara i djungeln anda. Och vi sov i en hydda. Nar vi hade lamnat in grejorna i hydda vi hyrde sa motte jag Ake Andersson pa matstallet! Jag visste att han skulle vara i Mexiko men antagligen trodde ingen av oss att vara vagar skulle motas. Vi talade nagra timmar och sen drog han och hans flickvan ivag till Isla Cozumel for att dyka. Att sova i en djungel var haftigt. Manga konstiga ljud.. Dagen darpa lagade jag hal i klader och sedan gick jag och Laila i djungeln. Senare akte vi vidare till Yucatan halvon, till Playa del Carmen, och direkt over med farjan till Isla Cozumel. Har har vi fatt anvandning for min gamla snorkelutrustning. Jag kopte den nar jag var 12 ar gammal, da gick jag en PADI fridykningskurs. Och jag kan faktiskt pressa ned fotterna i fenorna an! Men det gor lite ont efter ett tag.. Men snacka om att vattnet ar fint har, turkost och helt klart. Massa exotiska fiskar, och jag har sett rockor ocksa. Laila var och dok med tuber idag, jag snorklade med Akes flickvan Sofia och en svensk som heter Bengt.

That´s it for nu, jag ska beratta mer om tacosarna har snart. Det kan vara kul att veta hur tacos ar i dess ursprungsland!

Teotihuacan

Jag och Laila i Teotihuacan. Har var aztecerna harskare forr i tiden. Maffigt stalle, och varmt var det ocksa.

Farklipparen

Har klipper jag far hos Jacke, tretton stycken hann det bli denna dag. Bilden ar tagen av Mikael Andersson.

En ny resa och ett nytt projekt

Det var nastan tre ar sedan som jag skrev pa denna blog. Da var den tankt for de som foljde mig pa min cykelresa fran Sverige till Gambia. Sista inlagget berattade jag att jag fatt praktikplats som fotograf och att jag ville skaffa en segelbat. Vad som har hant dessa tre ar ar kort foljande:

jag kopte en segelbat pa 5,6 meter som star pa land i Torshalla for tillfallet. Jag larde mig segla med den och det ar riktigt harligt att segla! En dag blir det nog en langre resa med den, hittils har jag seglat till Birka och hem. Efter att ha praktiserat som fotograf pa Eskilstuna-Kuriren fick jag borja jobba med det pa riktigt, och det var verkligen en drom som gick i uppfyllelse. Jag hoppade in som vikarie periodvis i terminerna nar jag ocksa pluggade och somrarna 2008 och 2009. Jag pluggade efter sommaren jag kom hem ryska i Uppsala under ett ar. Sedan reste jag och en klasskompis till Ukraina och gick over en stor del av Krimhalvon da jag larde mig att tala lite mer ryska. Jag bodde under tiden som student i Uppsala forsta aret pa en gammal lotsbat pa Fyrisan, dar jag traffade min fastmo, Laila. Andra aret borjade jag plugga spanska, da pluggade jag 50%, tog skepparexamen med Laila, och hoppade in en hel den pa Eskilstuna-Kuriren. Tredje aret i Uppsala sa pluggade jag spanska igen och nu ar vi nastan framme i dagslaget!

Jag ansokte sedan till en universitet i Minsk for att forbattra min ryska och blev antagen, men sa hoppade jag av, for att nagot annat dok upp i min vag. Nya Zeeland och farklippning =) Grejen var den att Laila tyckte vi borde gora nagot tillsammans istallet, och jag holl med. Hon ville aka till Nya Zeeland men jag visste inte vad jag skulle gora dar. Sa en vacker dag var jag hos Jacke, min van vars familj har en bondgard med en massa far. Och den dagen var det tva farklippare dar, jag fick testa nagra drag med maskinen och forstod att detta var nagot for mig. Efter att ha forstatt att Mecka for farklippning ar Nya Zeeland ringde jag upp Laila och sa att vi kunde boka biljetterna, och gissa om hon blev glad =)

Vi skulle akt den nionde februari, men vi fick inte visumet i tid for Nya Zeeland. Sa vi bokade om flyget till 22 April istallet. Under tiden bodde vi hos Lailas pappa och mjolkade kor pa hans gard, och hos min mamma och foljde med Micke som ar farklippare i Sormland som larlingar. Det hann bli en hel del farklippning for min del, och ganska mycket for Laila ocksa. Jag ar verkligen glad att vi kunde folja med Micke och att han larde oss, battre larare far man leta efter.

Till resan! : Eftersom att vi skulle flyga genom USA sa passade vi pa att flyga till Mexiko for att tala spanska och ata tacos. Sedan Nya Zeeland nastan ett ar pa working holiday visum for att jobba som farklippare och turista. Pa hemvagen blir den nagra dagar i USA eftersom jag aldrig varit dar forut.

My old home, but a new life

About three months ago I stepped out of the car to my old home. And lots of things have happened to me. Today I'm working as a photographer on a newspaper in Sweden. After a week or so, I met this newspaper to do an article about my bicycle-journey. The photographer liked my pictures so much and thats how this all started. Nowadays I walk around with journalists and my cameragear. My camera is a Canon EOS-1 D with tele-lens, wideangle, makro etc. I can work in the studio as well. During the time I spent here I've met awesome people, pulled up cowes from mud, chased dogs, concerts and lots of other stuff.

I'm thinking about buying a sailboat now. The boat I'm thinking about is swedish, 6,35 meter. I think the boat could to a big distance, it would be cool to go on a long journey again.

that's all for now, carpe diem